Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I röda rummet - 4. Redaktören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I RÖDA RUMMET 7Q
hos flickan, men i samma rum låg löjtnanten på en
soffa, utan att klä av sig en tråd, i full mundering,
och läste en roman av Qerstäcker. När klockan slog
fem, kände Johan en stark arm, som lyfte honom
ur sängen.
- Opp med dig! Opp, opp, opp, för tusan,
klockan är fem! Kan du inte skaffa pengar, så är du
dödens man.
Han drog sin sabel och svängde den över den
yrvaknes huvud.
Nu blev det ett rännande kring stan, ty en del
portar voro icke öppnade än. Slutligen lyckades
Johan driva upp de äskade sjutton kronorna, och så
bar det av till assistansen. Opp med knytet i en
droska och så hämta löjtnanten på Vasakaféet.
När de kommo hem till dennes bostad på
Regeringsgatan och fingo upp kläderna, befunnos de så
skrynkliga, att allt hopp ansågs ute. Därjämte voro
de för trånga, och vapenrocken gick icke igen i
halsen. Minuterna voro dyra, och om en halv timme
skulle offret vara hos majoren.
Sedan han dragit på kläderna, tog Johan en
hår-borste, doppade den i rent vatten och stänkte över
rock och byxor, varpå han gned ut vecken så gott
sig göra lät. Så slog klockan! En kvart till och
all räddning vore ute.
Så rände den arme mannen i väg sådan han var,
ut på gatan i den vackra majmorgonen, och såg ut
som om han kommit från ett regnväder.
Om aftonen träffade Johan Pelle och Måns i
Röda Rummet.
- Nå, såg ni Jean och Ludvig?
- Ja visst, grinade Pelle. Jean satt så grann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
