- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 19. Tjänstekvinnans son. Del 2 /
57

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I röda rummet - 3. Röda rummet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I RÖDA RUMMET 57

Han sökte teaterdirektören; presenterade sig
såsom en, den där ville göra teatern en tjänst ungefär.
Direktören ansåg sig emellertid ganska väl betjänad
med den personal han redan hade, dock beviljade han
ett prov, i den roll Johan ville ha som debut. Det
var Dietrichsons »En Arbetare», dagens stora succés.
Johan hade funnit en viss likhet mellan Stephensons
lokomotiv och sin refuserade teaterpjäs, samt
hoppades kunna ge ett sant uttryck åt ingenjörens förakt
över hopens grin, de lärdes farhågor och släktingars
sorg över en förspilld existens. Han provade en afton
vid en gaslåga och för tomma väggar. Naturligtvis
kunde han ej få någon expansion. Han kände det
själv och bad om repetition i kostym. Nej, det
behövdes icke. Direktören hade hört nog. Där fanns
nog anlag, men de skulle utvecklas. Han erbjöd
engagement från första januari året därpå med tolv
hundra kronor. Johan funderade: slå dank i
Göteborg två månader och sedan spela betjänt eller folk
vid en landsortsteater? Nej! Det ville han inte.
Vad återstod att göra? Låna pengar och resa hem
igen. Och så gjorde han.

Alltså återigen ett fiasko. Vännerna hade hållit
avskedsfest, skaffat respengar, gjort allt för att hjälpa,
och nu kom han tillbaka med oförrättat ärende.
Återigen skulle han få höra den gamla berättigade
beskyllningen att han var ombytlig. Att vara ombytlig är
ytterst opraktiskt i ett ordnat samhälle, där det
fordras ihållande och ensidig utbildning i ett fack för att
man skall kunna gå om sina medtävlare, och varje
inrangerad individ erfar ett obehag, när han ser någon
av sin krets börja vackla. Det behöver icke vara
ren ytterlig egoism, det kan ju vara en yttring av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson2/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free