- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 19. Tjänstekvinnans son. Del 2 /
47

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I röda rummet - 3. Röda rummet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I RÖDA RUMMET, 47

pati, ty han hatade icke mänskorna, och han
studerade dem först efteråt, när de brutit fördraget med
honom och blivit osympatiska för honom. Han
gjorde alla rätt så långt han kunde, och när han
icke kunde, så kunde han icke, men han försökte
då genom arbete bli i stånd att en gång kunna det.
Han ansåg sin talang även ha den egenskapen att vara
ett kapital; om också den icke gav vinst nu, gav den
honom rättighet och plikt att leva till vad pris som
helst. Och han var icke någon, som oförsynt sökte
bryta sig in i samhället för att få exploatera; han var
helt enkelt en förmåga, som, medveten om sin kraft,
anhöll att få ställa sig till samhällets förfogande, här
närmast och blygsamt: samhällets teaters, som faktiskt
behövde honom för sin svenska repertoar.

När dagens arbete i ensamheten var slut, gick
han ner på kaféet att träffa sitt umgänge. Att gå
i familj för att söka ädlare, förströelser, såsom
kallprat, kortspel och dylikt, roade honom ej. Det slog
alltid en unken, jolmig luft, som från stillastående
vatten, emot honom, när han trädde in i en familj.
Makar, som pinat ut varandra, kastade sig med
förtjusning över en åskledare, men det behagade honom
ej vara åskledare. Familjen föreföll honom alltid
som ett fängelse, där två fångar bevakade varandra,
som ett ställe, där barn pinades och pigor grälade.
Det var något otäckt, som han flydde. Och därför
gick han på krogen. Där hade man ett offentligt
samlingsrum, där man icke var någons gäst och icke
någons värd. Där var ljust och rymligt, där var musik,
och där såg man människor och träffade vänner.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/tjanson2/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free