- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 7. Svenska folket. Del 1 /
471

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1500-talet - Armén och flottan. - Kap. 1. Armén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1500-TALET 471

också läras att lyda trumpeten, så att de visste vad
de borde rätta sig efter, när det blåstes antingen
till att draga uti tågordning eller slaktordning, tätt
tillhopa eller utspritt, att rycka fram eller hålla stilla,
att förstå om det blåstes larm eller sakta tåg, samt uti
läger, när de skulle väcka upp eller uppsadla. (Dessa
signalers uppteckning i notskrift äga vi tyvärr icke
i behåll.)

När drabbning stundade, utvaldes en av de 5
kvartermästarne till att föra an rytteriet. De andra
4 begåvo sig därpå med sina tjänare och profossen
till det 5:te kvarteret, där de höllo utom ordningen,
för att efterse om några ryttare under drabbningen
veko ur sina led, i vilket fall de strax skulle
ner-skjutas. Fanan hade sin plats mitt i slaktordningen,
och där kunde ryttmästaren om han fann för gott,
ställa sig, och det gjorde han nog, ty förhållandet
lär vara att befälet icke alltid går i spetsen för
trupperna utan understundom bakom dem.

Vid själva drabbningen tillgick så, att ett led
i sänder av spjutförarne framryckte och gjorde sina
anfall. De ridande skyttarna med långa rör angrepo
fienden; det första ledet gav eld och drog sig tillbaka,
varefter led för led ryckte fram, och ställde sig alltid
de, som fyrat av, efterst i ordningen, såsom tillgår
i den leken sista paret ut.

Att den svenska tapperheten i fält icke alltid
varit så stor som riksfåfängan, är säkert; under Carl
IX t. ex. utmärkte sig rytteriet särskilt för feghet.
Vid Venden år 1600 slog en ringa hop polacker ett
fyra gånger starkare antal svenskar, mest ryttare,
på flykten; vid Kirkholm flydde mesta delen av
ryttarne i början av slaget utan att en gång ha

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svfolk1/0471.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free