- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 7. Svenska folket. Del 1 /
153

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltiden - Människorna och levnadssättet. - Kap. 7. Bönder. Fiskare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

MEDELTIDEN 153

en artighet mot artighet, och den rättighet till halva
sängen, som hustrun senare fick, följdes av tillstånd
att ostraffat slå ihjäl den flicka, som anträffades i
mannens säng. Den präst, som försummade
kyrk-tagning, botade tre mark. Kvinnor fingo ej köpa eller
sälja över en örtugs eller ett öres värde; hon fick
ej vittna om annat än huruvida ett barn var fött
levande och inom elvte månaden.

Huru aktningslösa dessa bestämmelser än voro,
funnos dock andra, som visade att svensken verkligen
gjorde skäl för ryktet om ridderlighet och vördnad
för kvinnan. Hon var fridlyst, även om hennes
anhöriga lågo i fejd; kvinnodråp var belagt med
tveböte och räknades flerestädes som nidingsverk. En
hustru kunde ägas av sin man, men han fick ej slå
henne i ölbänk eller slå henne blodvite. Kvinnans
ogärningar ansågos lika med barns och omyndigas,
men trogen och kysk måste hon hålla sig, eljest blev
hon såsom ogift beroende av vad fader och moder
ville göra med henne. Var hon åter gift, stod livet,
eller åtminstone näsa, hår och öron i mannens våld,
och en sålunda stympad fick heta horstacka i hela
sitt liv.

Ett drag av egendomligt chevaleri går genom
medeltidens lagstiftning rörande dödsstraff på kvinna,
när hon gjort sig sådant skyldig; man lät henne
nämligen icke hängas eller steglas - av
blygsamhetsskäl. Hon blev antingen med sten ihjälslagen
eller levande begraven. För ett slags brott, >som
kallas förgärningar (förtrollningar), blev hon levande
bränd.

Under ett tidevarv då självhämnden ännu låg
kvar i folkets föreställningar om det passande, måste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svfolk1/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free