Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Medeltiden
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
146 SVENSKA FOLKET
Vid avseglingen skulle skepparen rådgöra med
besättningen om vädrets lämplighet för avfärd;
seglade han mot flertalets råd, skulle han ersätta skadan,
som kunde följa.
Om ett skepp ligger i en hamn och bidar efter
tid och vind, då är skepparen pliktig, förrän han går
till segels, att taga råd av sitt skeppsfolk och säga:
I herrar, vi hava vind till att segla. Om då några av
skeppsfolket säga, att vinden icke är god, och somliga
säga, att väder och vind äro sköna och goda, då är
skepparen skyldig och pliktig att vara överens med
mesta parten av folket.
Styrman, som gifte sig eller köpte eget skepp,
blev fri från sin tjänst, men skulle återgälda hyran.
Lotsar voro vanliga. Mäktade lots ej föra fartyg
fram till bestämmelseorten, skulle han ersätta skadan;
hade han felat av uppsåt eller ondska, miste han livet.
Om skepp i våda segla på varandra, sätter man
värde på båda skeppen, skadorna hopsummeras och
det förlorade skeppet betalas med pund mot pund
och mark mot mark. Driver skepp på skepp inne i
hamn, betale båda skadan. Fartyg skola hava boj,
som visar var ankaret ligger, då det är i hamn.
Om skeppare försummar god vind, skall han
betala all skada.
Kommer skepp i nöd, och skepparen fordrar att
man kastar godset över bord, skall man först fråga
köpmannen i skeppet till råds; är denne emot saken,
äge skepparen rätt att med tvennes eller trennes av
skeppsfolket goda mening ändock kasta. Är ingen
köpman ombord, kaste skepparen med flertalets
begivande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
