- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 7. Svenska folket. Del 1 /
138

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltiden - Människorna och levnadssättet. - Kap. 6. Köpmän, sjömän

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

138 SVENSKA FOLKET

liga behov, som i följd av sakernas natur måste söka sitt
uttryck i Utvärtes åthävor, och den lilla staden
(murarne voro icke mer än en tredjedels mil i omkrets),
ägde snart sexton kyrkor och sex kloster. Här bodde
nu fransmän, engelsmän, ryssar, spanjorer, greker
och icke minst tyskar, vilka med städerna Lybeck
och Hamburg bakom ryggen härstädes upprättat ett
hanseatkontor.

Ett hanseatkontor var en stat i samhället med
egen lagstiftning, som till och med kunde utfärda
dödsdomar. Högst stod en ålderman, som handhade
den hemlighetsfulla lådan, i vilken handlingar och
stadgar förvarades. Bredvid honom stod ett råd av
aderton eller flera bisittare. Bland dessa bisittare
utvaldes en skaffare, en intagare, en utlämnare, och hade
dessa under sig åtskilliga betjänte. Till sekreterare
hade man vanligen en präst. De sammanträdde på
en samlingssal, som ofta var belägen ovanpå
vinkällaren. Stadens borgare hade stor svårighet att få
rätt av dessa våldsmän, ty de vädjade alltid till
hansedagen i Lybeck, och där fingo de aldrig rätt
eller uppsköts målet i oändlighet. Som sannskyldigt
skrå slöto de sig tillsammans i en särskild stadsdel,
där de hade sin brygga, vid vilken ingen annan fick
lägga till och vilken om nätterna bevakades av stora
och ondsinta hundar.

Dessa köpmän, garpar kallade, vilka omgärdat sig
med en mängd förordningar, hade bland andra även
den lagen gällande, att medlemmarne icke fingo gifta
sig. Detta påhitt hade man tagit från prästerna,
vilka tidigt funnit, att jordiska arvtagare voro en
olägenhet för samfundet. En naturlig följd av detta
var en offentlig osedlighet, vilken snart blev närings-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svfolk1/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free