- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 20. Bland franska bönder /
195

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Autopsier och interviewer. - Sjunde kapitlet: Languedoc och Provence

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

AUTOPSIER OCH INTERVIEWER 195

stenekar, söderns evigt gröna ek, som just gör
landskapet så olikt alla andra. För att skydda sig mot
vinterkölden hava bladen blivit läderartade,
ogenomskinliga, och dess nerver stuckit ur skinnet såsom
börjande tornar. På de vresiga, åt söder lutande
stammarne, dem mistralen (nordvästen) givit
riktningen, sitter den mörka kronan, som emot den vita
marken förefaller alldeles svart. Detta är Provence:
svart och vitt som arlesiskornas dräkt. Det är icke
glatt, men det är för oss alldeles nytt och verkar
mycket sydländskt. Jordformationen är den övra Jura,
eller som den ock kallas, den neocomiska, samt
utgöres av en kalksten, vilken går igen i
bergskedjorna, i stenbackarne i husens byggnadsmaterial, i
vägläggningen och som jag ännu återfinner som vitt
damm på bladen av de örter, jag plockade och
pressade på stället. Åter kröker vägen; solen stiger
och ger oss en kännbar föreställning om den flyende
sommaren utan regn på flera månader. Med böjda
nackar sträva vi framåt; inga byar, inga fermer, inga
mänskor; det är ödsligt, med orörlig luft, tyst,
utan sus i trädens tunga löv, utan fågelsång.
Stövlarna äro vita av damm, och vi förnimma endast vår
av hettan obehagliga tillvaro, då vi plötsligt från
höger se en stor skugga kasta sig ner framför oss.
Vi krypa in i dunklet och se nu oppe på
bergknallen en jätteruin. Den skulle icke göra ett så
väldigt intryck, om den visat sig som en krenelerad
medeltidsruin från Rhentrakten. På den är man
förberedd på långa håll och den väntar man sig nästan.
Men här uppe står en renässansfasad med fyrkantiga
fönsteröppningar, som släppa igenom rutor av den
blå luften. Har en eldsvåda gått fram här, eller vad?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/franbond/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free