Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Andra avdelningen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
128 BLAND FRANSKA BÖNDER
med sitt »billig und schlecht», men stänger sina portar
för kontravisiter!
Att frihandeln emellertid icke sänkt matprisen
är säkert; om skyddstullarne skulle höja dem än
mer är ganska ovisst.
För att emellertid giva frihandlarne ett gott stöd,
då ju även de kunna ha rätt från sin synpunkt, vill
jag anföra en kalkyl, nyligen presenterad Société
nationale d’agriculture, rörande inflytandet av lagen
den 28 mars 1885, vilken höjt införseltullen på
utländskt vete från 60 centimes till 3 francs per
quintal.
Kommunen Qenillé (Indre-et-Loire), vilken av
författaren tages som exempel, räknar 2,275
invånare, delade på 634 hushåll. Av dessa skörda 80
hushåll mera säd än de förtära; 240 skörda, men
sälja icke, utan förtära själva allt; 314 hushåll odla
ej säd, men konsumera årligen 3,800 hektoliter.
Det är klart att den ökade införseltullen endast
kan gagna de 80 hushållen som sälja säd, av vilka
det rikaste, som säljer 1,500 hektoliter, skulle vinna
3,600 francs, de 72 fattigare endast 60 å 65 francs
per man.
De 240 hushållen, som förtära sin skörd, varken
vinna eller förlora, och de 314 som köpa sin säd,
måste förlora. Alltså: skyddstullar gagna endast de
rika, men skada de fattiga och äro absolut
likgiltiga för den lilla jordbrukaren eller bonden. Vilket
skulle bevisas!
Furst Bismarck, som ogärna vill anses vara
konservativ, lär ha räddat sig från misstankar om
reaktionära syften genom följande utmärkta yttrande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
