Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt I (Terrass på Stockholms slott)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 ERIK XIV
KARIN.
Därom vill jag icke erinra nu, då jag förverkat
din kärlek...
MAX.
Varför gjorde du det? Du älskar ju icke din
älskare.
KARIN.
Ja, älska! Jag håller av honom som mitt barn;
jag fattades av medlidande med honom från första
stunden och kallade honom Blinda Blodlös efter min
sista docka som han liknade; jag tog vår förbindelse
som en plikt, då han visade sig lugnare och värdigare
i min närvaro. Jag smickrade mig med att kunna
taga fram det goda ur hans själ och jag kände huru
jag själv blev bättre genom hans beröm. Men nu är
faran nära, ty han har vant sig att överskatta mig,
och ser i mig sin goda ängel och sådant: tänk när
han vaknar ur den drömmen en gång och upptäcker
hur bristfull jag är. Ve! vad han skall förakta mig,
kalla mig hycklande och falsk... ve!–––- Max, gå
åt sidan! Han har flyttat sig däruppe!
MAX flyttar sig.
Jag råkade din far och mor i går!
KARIN.
Gjorde du? Vad sade hon?
MAX.
Detsamma som förut!
KARIN.
Hon föraktar konungens - frilla. Hon har rätt;
och jag gör det också! Men det svider likafullt i
hjärtat. - Och far?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
