Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt II (Hanseatkontoret; På Blå Duvan)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 GUSTAV VASA
PRINS ERIK.
Jo; men det äktenskapet gick illa; de hatade
varandra nämligen så gränslöst - och - Reser sig
upprörd. - en dag såg jag huru han lyfte sin käpp mot
henne - Ryter. - mot min mor; och han slog henne!
- Sedan den dagen upphörde jag att vara ung - och
jag förlåter honom aldrig - aldrig!
JAKOB ISRAEL
upp och tar Prins Erik i famnen.
Erik! se på mig! se på mig! - Jag har också
styvmor - hon plågar mig när jag är hemma... men
tyst, tyst! Kan det trösta dig att jag har det sämre,
ack, mycket, mycket sämre än du, så hör det! Men
tänk också, att det har en övergång, då vi ju växa
ut till frihet...
PRINS ERIK.
Och du hatar icke henne?
JAKOB ISRAEL.
Den känslan rymmes icke’tillsammans med den
nya, som nu uppfyller hela min själ.
PRINS ERIK.
Det vill säga: du älskar?
JAKOB ISRAEL.
Vi kunna ju kalla det så... Och när din stund
kommer skall du se ditt hat förvandlas eller försvinna.
PRINS ERIK.
Det ville jag se! - Men kanske du har rätt!
Denna kärlekslöshet i vilken jag är född och uppfödd
är bliven i min själ en brand, som förtär mig; mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
