Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt I (Hos Måns Nilsson vid Kopparberget)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
136 GUSTAV VASA
klangen! Och så döptes hon vid Kyndelsmässotid.
Hon sjöng vid min fars likfärd första gången... Så
gick hon till Herman Israel i Lubeck, som gjorde
dalrar av henne.
MÅNS NILSSON.
Det där äger allt sin riktighet, men det måste
glömmas nu; eljes få vi aldrig frid!
BARBRO NILSSON,
dottern, in, med en korg hackat granris; klädd i svart och
vitt; efter henne småflickor, likaledes med korgar och klädda
i svart och vitt; de risa golvet, utan att säga något.
HUSTRU NILSSON till Måns Nilsson.
Skall det bli begravning?
MÅNS NILSSON.
Nej, men det skulle lövats, om det varit den
årsens tid.
HUSTRU NILSSON.
Men barnen kunde lagt av sorgen åtminstone.
MÅNS NILSSON.
Nej, det skulle vi däremot icke; ty när kungen,
kommer och frågar barnen: »vem sörjen I» - vad
skolen I svara då, Barbro?
BARBRO.
»Vi sörja vår älskade lärare, pastor Jon i
Svärdsjö.»
HUSTRU NILSSON.
Om då kungen frågar varför, så svaren I?
MÅNS NILSSON.
»Därför att han var kung Göstas
ungdomsvän och räddade hans dyra liv åt fosterlandet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
