Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt V (Slottssalen (från 3:e akten))
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FOLKUNGASAGAN 125
BRIGITTA.
Det kan så synas; men Erik är utan skuld.
Att du skulle tro honom skyldig var dig straff nog.
Ibland, ser du, komma vi ifrån saken med blotta
förskräckelsen, och Gud straffar oss ofta med våra
inbillningar. Jag har skulden, att riket nu är
herrelöst och att Folkungarnes gamla ätt får vika för en
utländsk äventyrare. Käre, förlåt mig; förlåt mig för
Jesu Kristi vår frälsares skull.
MAGNUS.
Jag beundrar din kraft, att så kunna bryta ner
dig själv.
BRIGITTA.
Det är livet, min son; till femtio år går man och
profeterar; från femtio får man gå och ta tillbaka.
MAGNUS.
När man är tjugo år har man löst världsgåtan;
vid trettio börjar man tänka över den och vid fyrtio
finner man den olöslig. - De höga makterna leka
med de dödliga för att visa dem att de äro barn.
–––-Säg, franka, hör du något buller?
BRIGITTA.
Nej; men när jag har fastat en längre tid brukar
mitt öra vara mer känsligt än eljes...
MAGNUS.
Jag vet icke hur det är, men en fruktan
överfaller mig... jag svettas av ångest - säg: varför
hatar du Blanche? Fort!
BRIGITTA.
Jag hatar henne icke, men hon förblir mig alltid
främmande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
