Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt II (Brigittas kammare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
FOLKUNGASAGAN
BRIGITTA.
Då kan du gå!
MAGNUS.
Det skall jag! - Men jag vill samla mina tankar
först och säga några ord...
BRIGITTA.
Oöm på dem, jag behöver inga.. .
MAGNUS.
Blygsamhet är icke din kardinaldygd...
BRIGITTA.
Jag saknar alla dygder, men det att jag erkänner
detta kan räknas mig till förtjänst.
MAGNUS efter en paus.
Det synes mig, franka, som om dina ord icke
verkade med sanningens kraft, som går rakt till hjärta
och förstånd, utan vad du säger dövar min sans
som röken av giftiga örter. Därför blir jag svarslös,
fastän jag hör du har orätt!
BRIGITTA.
Detta har sin naturliga grund i din högmodiga
natur: du är icke ödmjuk, Magnus! Om du hade
ödmjukheten, skulle mina ord gå direkt till ditt hjärta!
MAGNUS.
Alla, alla pocka på ödmjukhet, och ingen är
ödmjuk. Gud bevare mitt förstånd; nu går jag min
ensamma väg. Den må leda så vart den leder.
BRIGITTA.
Högmodets väg leder alltid i fördärvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
