Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. C. Andersen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
H. C. Andersen.
Till Andersen-jubileet 2 april 1905.
I Sverige säga vi inte H. C., vi säga Andersen rätt
och slätt, ty vi känna endast en Andersen, och det är
Andersen. Det är vår och våra föräldrars, vår
barndoms, vår mannaålders och vår ålderdoms.
När jag som barn fick fatt i en julkalender,
hoppade jag alltid över verserna, ty de föreföllo mig så
konstlade och prosaiska. Då så Andersens sagor föllo
mig i händerna, frågade jag en äldre sakkunnig, om
inte detta var poesi. »Nej, det är prosa!» svarade den
vise mannen. – »Är detta prosa?»
Så minnes jag det lilla kvartformatet med
frakturstilen, jag kommer ihåg träsnitten, pilträdet som hörde
till »Elddonet», »Bollen och snurran», »Tennsoldaten»,
»John Blund» (Ole Lukøje), »Snödrottningen» och alla
de andra. Och när jag läste och hade läst, blev livet
mig så surt. Detta förfärliga vardagsliv med dess
småaktighet och orättfärdighet, detta trista enformiga
liv i en barnkammare, där vi plantor stodo för tätt
och trängdes, kivades om maten och gunsten, blev mig
outhärdligt, ty jag hade i Andersens sagovärld fått
visshet om tillvaron av en annan värld, en guldålder, i
vilken det fanns rättvisa och barmhärtighet, i vilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
