- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 54. Efterslåtter : berättelser, dikter, artiklar /
327

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brev till Gauguin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BREV TILL GAUGUIN 327

baka, utan att veta varför och upptäckte ;>något» i
dessa bisarra manifestationer. Jag såg folkvimlet på
en brygga, men jag såg inte själva folkhopen; jag såg
ett snälltågs ilande i ett normandiskt landskap, hjulens
rörelse på gatan, rysliga porträtter, alla av fula
gubbar som inte hade kunnat posera lugnt. Slagen av
dessa märkvärdiga dukar skickade jag till en av mitt
lands tidningar en artikel, i vilken jag försökte
återgiva de intryck, som jag trodde impressionisterna hade
sökt få fram, och min artikel gjorde en viss succés,
som något obegripligt.

När jag 1883 återkom för andra gången till Paris,
var Manet död, men hans ande levde kvar i en hel
skola, som kämpade om hegemonien med Bastien
Lepage. Under min tredje vistelse i Paris 18S5 såg
jag Manets utställning. Denna rörelse hade tvungit
sig fram, den hade gjort sin verkan och nu var den
klassifierad. På. triennaleutställningen samma år,
fullständig anarki. Alla stilar, alla färger, alla ämnen:
historiska, mytologiska och naturalistiska. Man ville
inte längre höra talas om varken skolor eller
riktningar. Frihet var tidens lösen. Taine hade sagt,
att det sköna var icke det vackra, och Zola hade
sagt, att konsten Var ett stycke natur, sett genom
ett temperament. Det oaktat, mitt under
naturalismens sista ryckningar, uttalades ett namn med
beundran av alla: det var Puvis de Chavannes.
Han stod där alldeles ensam som en motsägelse,
målande med en troendes själ, allt under det han helt
lätt tog hänsyn till sin samtids smak för allusion (man
ägde ännu inte termen symbolism) en misslyckad
benämning på en så gammal sak som Allegori.

Det var till Puvis de Chavannes som mina tan-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/eftersl/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free