Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sista ordet i kvinnofrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SISTA ORDET I KVINNOFRÅGAN 267
Sammanfattningen skulle sålunda, av mina,
enligt rättvisa, dikterade fordringar, bliva: Skall kvinnan
inbryta i mannens arbetsmarknad, så måste på samma
gång hon genom lag dömas skyldig försörja sig och
sina barn med hälften; liksom om hon driver näring
i kvinnans arbetsmarknad, då ju mannen alltid får
betala hennes ställföreträdare inom familjen.
Det behöver icke bli några barn i äktenskapet,
invänder man! Ja, då är det icke något äktenskap,
utan något annat.
I händelse av skilsmässa i ett äktenskap med
barn är mannens ställning icke behaglig. De skiljas
av osämja: Hon tilldömes barnen och han får
försörja henne och barn till döddagar. Vilken
övergiven stackars kvinna har fått en s å hård lott på
sin del?
Nåväl, missnöjet med äktenskapet synes tilltaga.
Det anses av somliga som en föråldrad, antisocial
instiftelse. Det är möjligt att de hava rätt. Låt då
äktenskapet gå sönder och kvinnan må göra vad hon
vill, sedan likväl samtidigt mannen blivit befriad till
hälften från att försörja hennes barn och helt och
hållet från att försörja henne.
Men så vilja icke en hel grupp av moderna
kvinnoemancipatörer. De ivra däremot för
äktenskapets bibehållande, med familjeförsörjarens skärpta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
