Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pintorpa-fruns julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alla vänner hade utdrivits ur huset, och
släktingarne troppade av, ty de kunde icke vara i våningen;
de kvävdes av hatet därinne.
Det hatades så att mässingen och förgyllningarne
svartnade, möblerna gistnade och panelverken sprucko;
det hatades så att kakelugnarne rökte in, växterna
dogo och maten ystade sig.
Frun blev nervös, men eljes trivdes hon gott.
När hon emellertid måste fråga läkarn om sina nerver,
ordinerades hon arsenikpiller. Men då blev hon ändå
giftigare och förgiftade luften i hela huset.
Och elakare blev hon också. För att plåga
tjänarna hade hon en ringklocka ovanför deras säng; och
hon ringde flera gånger på natten för att höra efter
om de voro hemma.
Men jungfrurna talade om för de andra jungfrurna
i huset alla sin frus grymheter, så att när hon gick
i trapporna fräste det som när man spottar på en
spis.
Så blev det slutligen julafton, och då trodde man
det skulle bli julfrid. Nej bevars! Det började tidigt
på morgonen.
– Har du givit tjänarna julpengar! frågade
kammarherrn.
– Nej, de ska inga ha, for de lia uppfört sig
illa.
– Det tycker jag inte; de äro människor de
också.
– Nej, de äro djur! Och om du vågar ge dem
något, så tänder jag eld på huset.
– ja, men portvakten måste vi ge.
– Nej, det står inte något i kontraktet om det.
– Men då hämnas han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
