Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 BERÄTTELSER
öde hade också nu givit honom i handen gisslet,
varmed hon skulle tuktas. Honom, som hon mest av
alla fruktade, ty hon var ju redan i ekonomiskt
avseende i hans våld, och hon hade varit oförsiktig att i
förtid kasta undan honom, viss om att hon inte längre
skulle behöva honom.
- Vet du också vad du säger? stack Robert
emellan. l
Men nu var det som ett glödande järn bränt
henne, det märkte Robert, och det tycktes roa honom
att åter känna sig fast i sadeln. Tekla begynte
emellertid nu skrika, oavlåtligt, som om hon ville
överrösta allt vad han hade att säga. Hon skrek så, att
hon blev blå i ansiktet och föll av stolen, ner på
mattan. Jungfrun rusade in och med hennes hjälp
förde Robert sin fru till sängs. Sedan man använt
varma krus och terpentin, tycktes hon komma till
medvetande, och Robert måste lova henne att vara mycket
försiktig med henne, ty hon var sjuk, mycket sjuk.
Blek som om hon höll på att förblöda låg hon nu i
sängen och följde mannens rörelser med vidöppna
ögon. Oupphörligt såg hon på hans ansiktsuttryck,
om han skulle uttala det fruktade ordet, som skulle
krossa, ja döda henne.
Hon kunde inte be honom att förtiga just det,
men hon åstadkom dock att han teg, och hon bad
honom att icke tala, då varje ord gjorde ont i hennes
huvud. När Robert förhållit sig lugn en halvtimme,
inslumrade Tekla.
Efter en orolig natt med vilda drömmar, sjönk
hon mot morgonen i djup sömn och vaknade först,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
