Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENVÄGAR 59
ty han tycktes allvetande och rättvis, mild och
förkrossande som den Högste.
Hon hade skrivit ett par timmar, då hon såg
chefen resa sig. Han hade då och då riktat sina
blickar till hennes bord och kom nu rakt fram till henne.
Hon hade en foliant av drottning Kristinas
riksregi-stratur framför sig och gömde sitt ansikte däri, då
chefen hälsade aktningsfullt bugande och frågade:
- Kan ni, fru Vedholm, läsa detta?
- Ja, herr riksarkivarie, svarade hon.
- Det är ovanligt att damer kunna läsa den
gamla stilen, sade han.
Tekla ville inte säga, att hon lärt det i Tyska
skolan utan mottog lugnt berömmet. Allas blickar
voro riktade på henne, och hon kände ett stort behag
att också betyda något i denna församling av lärda
män.
Med en förnyad artig bugning lämnade chefen
henne. Det blev middag, och Tekla måste hem. När
hon med en hel rad av tjänstemän kom ut ur arkivets
port, drog hon de passerandes uppmärksamhet till sig,
och med sin portfölj under armen tyckte hon sig
höjd över andra damer, som mötte henne.
Vid hennes hemkomst satt mannen redan och
väntade på maten. Han var glad att se sin fru och
blev ännu gladare, när han fann henne nöjd. Tekla
var vänligare än någonsin, men i hennes älskvärdhet
låg redan ett stycke medkänsla. Hon berättade om
sin triumf, och orden riksarkivarien, statsrådet,
professorn regnade på mannen, som strålade av glädje
som om han hade gjort alla dessa höga bekantskaper
i sitt hem och han tänkte redan över den effekt de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
