- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 54. Efterslåtter : berättelser, dikter, artiklar /
48

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genvägar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48 BERÄTTELSER

kragarne, folket vänder sig om -och viskar: stackars
flicka, hon har fått djup sorg! Så varmt det känns,
när människorna säga så där och ändock bara ge
luft åt vad de skulle känna i ditt ställe. Och så
kommer fästmannen och får se dig i den vackra
sorgdräkten ; och han blickar vördnadsfullt upp till dig, som oni
du fått några högre egenskaper genom din förlust,
och när han suttit en halv timme, vill han kyssa dina
ögon, som gråtit sig fula, och han lägger sin arm
om ditt liv och viskar: den där dräkten klär dig, Tekla!
- O så ljuvt att ha sorg!

Modren rör på lakanen i bädden, och det låter,
som när det prasslar i skogens snår och vandraren
spritter till.

Bort med de stygga tankarne, som komma
smygande över den värnlösa, som ej har kraft att slå dem
tillbaka. Hon ber Gud, att modren skall få leva -
ber Gud, att hon skall vilja, att modren skall leva.
Men hon kan icke vilja det. Varför skulle hon önska
sin mor ett förlängt kvalfullt liv, som förr var mindre
olyckligt än nu, då lyckan kom ? Hade hon inte
sett, huru herr Robert led, när han måste besöka
sin fästmö i det mörka, illa kända huset? Hade hon
inte märkt, huru modren blivit i smyg beledd hos
svägerskan på förlovningskalaset? Jo, det hade hon
märkt, och hon hade också sett sin mors sorg och
djupa förtvivlan, då hon hemkommen i sitt kyffe satte
sig att gråta och på dotterns frågor endast svarat:
dit går du, Tekla, men dit går aldrig jag mer.

Och huru skulle det bli sedan, när hon blir gift?
Skulle inte Robert behöva hyckla deltagande och
sonlig vördnad varje gång modren kom på besök? Skulle
inte varje oöverlagt ord bli ett styng, varje misstänkt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/eftersl/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free