Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genvägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENVÄGAR 35
- Det finns något hos den där slynan, säger
han och nickar, som om hlan böjde sig ner för detta
djupsinne, som han kallat till liv.
Tekla har numera kommit så långt, att hon kan
ur föräldrarnes besparingar framkalla de pangar hon
behöver till sin paryr. Men när modren frågar, om
hon icke vill lära sig något nyttigt i stället för dessa
pangar, svarar flickan:
- Vad tjänar det till att lära något? Jag lever
inte länge.
Då blir modren tröstlös och tror att så är, och
så gör hon allt vad dottern vill för att icke förkorta
hennes dagar.
Varje söndag gick Tekla i kyrkan. Första tiden
efter konfirmationen fann h’on det n’ågot kallt att icke
vidare få sitta i koret som läsbarnen gjort, och hon
kände, att hon icke mera hade samma uppbyggelsie
som förr av att höra predikan. Hon var icke längre
med bland huvudpersonerna, som riktade
uppmärksamheten på sig; och hlon fick stående på gången
bevista gudstjänsten, under det att de förnäma sutto
i sina abonnerade bänkar. Men nu på sommaren,
när de förnäma bodde på landet, öppnades deras
bänkar, och’ som det var litet folk i kyrkan, kunde
Tekla alltid finna sig en god plats. Det var som att
leva i en annan krets de timmar hon satt i bänken
och läste de adliga namnen på anslagstavlan och
betraktade hjälmtecken och hjärtvapen. Där lågo
hy-enden med broderade namnchiffer och fotpåsar av
sjubb, som spredo en doft av muskus omkring sig.
Där funnos psalmböcker med silverplåtar, och under
bönpulpeten hittade hon en luktflaska av agat.
När det var mycket ont om folk i kyrkan, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
