- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 54. Efterslåtter : berättelser, dikter, artiklar /
10

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genvägar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


När Tekla blev fyra år, släpptes hon ut i
portgången och på gården att leka. Gården var som en
vid skorsten, med en rad hemlighus på ena
långsidan, på kortväggen en stor svarttjärad soplår, ur
vilken alltid rann en flod av svart mölja. Om
sommaren stod det som ett moln av flugor kring soplåren,
och stora bruna råttor kröpo fram ur källargluggarna
för att nappa åt sig en morotsstjälk, ett potatisskal
eller en klädeslapp, och stundom vågade sig en
gråsparv ned från takrännan för att hämta en linnetrasa
till sin bosättning. I portgången hade Tekla sin
lekstuga bredvid rännstenen, där diskämbaren slogos ut
och där stora långbenta spindlar tågade på väggen.
Ingen var elak eller ovänlig mot henne, och de, som
gingo genom porten, hade alltid en nick eller ett gott
ord åt barnet, emedan hon var den fruktade
portvaktens dotter. De snällaste voro dock jungfrurna,
som bodde en trappa upp över gården. De gåvo henne
ofta karameller och bjödo henne med sig upp på
rummen, där det var fina förhängen och luktade
rosenvatten. Modren tyckte icke riktigt om dessa besök,
men det var alltid en lättnad att vara av med barnet
en stund och veta, att det dock var innanför porten.

Ut på gatan kunde hon aldrig komma, ty modren
var aldrig ledig och gick aldrig ut. Solen hade hon
ännu icke sett, men när hon stundom satt på gården
och med huvudet bakåtlutat tittade uppåt husväggen,
över takkanten, såg hon, att det lyste ljust däruppe
och att det var mycket blått. Men när vintern kom och
det låg svall-is i portgången, då var hon instängd
hela dagen i den trånga kammaren, där det var så
mörkt, att ljus måste brinna på förmiddagen, och där
det alltid osade av vidbränd mjölk, stekt fläsk eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:41:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/eftersl/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free