Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16 Kapitlet. Sommarfälttåget i norra Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunnat förekommas, såvida Furumark gifvit order till uppbrott
några timmar tidigare. Den för sitt bepröfvade mod kände
Furumark förorsakade denna gång genom sin tanklösa oförsiktighet
den finska armén en kännbar förlust.
Duncker, som af sina spejare erhöll kännedom om
kapitulationen och ryssarnas närmande till Löfånger, handlade däremot
med mera omtänksamhet. Han insåg att här ej förefanns annat
val, än att draga sig tillbaka, och värkställde därför reträtten innan
fienden uppnådde orten.
Till Dunckers understöd hade Cronstedt, efter det
underrättelsen om händelsen i Skellefteå inträffat, afsändt öfverste Edelstam
(Fahlander) med 500 man och 2 kanoner. Den 18:e förenade sig
nämnda afdelning med Dunckers i Djäkneboda och kvarstannade
därstädes intill den 23:e. I Umeå kvarstodo emellertid härefter
endast 100 man österbottningar, förutom omkring 300 man
nyligen tillfrisknadt manskap från olika svenska bataljoner. Töväder
hade inträffat, isarna begynte smälta och faran att ryska
krigsfartyg med det snaraste kunde inlöpa till Umeå, där ofantliga
förråd funnos samlade, var öfverhängande. De svenska och
engelska fartygen hade, trots Wredes energiska uppmaningar, ännu
ej hunnit upp till Bottenhafvet.
Sådana voro förhållandena då Cronstedt, till följd af sina ännu
ej läkta sår, såg sig tvungen att anhålla om entledigande och v.
Döbeln utnämndes till hans efterträdare.
För Döbeln erbjöd sig nu åter tillfälle att utveckla sin
rådighet och outtömliga handlingskraft. Att godvilligt lämna något
åt ryssarna var honom motbjudande; men huru undanskaffa
förråden? Hästar funnos ej att tillgå i trakten, handelsfartygen lågo
infrusna i den fortfarande ännu ganska tjocka isen och voro
dessutom aftacklade samt utan besättning; sålunda syntes alla utvägar
stängda. Men Döbeln var ej den som uppgaf hoppet; tvärtom gaf
han befallning om fartygens skyndsamma upptackling. Trots
borgerskapets, magistratens och andras invändningar mot det orimliga
i befallningens innebörd, dref Döbeln sin vilja igenom och arbetet
vidtog under generalens personliga öfverinseende. Dag och natt
var han själf i rörelse för att genom sin närvaro uppmuntra
arbetarne. Genom eget exempel visade han, att mycket som till en
början synes vara omöjligt, dock genom god vilja kan åstadkommas.
Wrede hade meddelat Döbeln att han vore belåten, såvida
manskapet i Umeå kunde räddas, men Döbeln ville försöka sitt
yttersta och ej lämna något åt fienden. Det gällde nu främst att
vinna tid och utfinna något medel, hvarigenom ryssarnas
framryckning skulle fördröjas. I nämnda syfte trädde v. Döbeln i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
