Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11 Kapitlet. Krigslyckan vänder sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det i verket. Han sände förstärkningar till hvardera flygeln och
red omedelbart därpå till befälhafvaren för artilleriet, kapten Uggla,
hvilken han gaf befallning att öppna eld.
»Ännu är icke min tid», svarade den trygge kaptenen.
Förvånad och missnöjd öfver ett dylikt svar af en
underordnad, sände generalen sin adjutant all hämta det svenska
artilleriet, hvilket ögonblickligen infann sig på stället.
»Herr general!» utropade då Uggla, »blottställ ej folk utan
ändamål, jag skall nog svara för utgången!»
Kaptenens trygga säkerhet ingaf förtroende, och de svenska
kanonerna fingo återvända.
Emellertid tilltog elden, och ryssarna närmade sig allt mer,
men så snart de hunnit fram på drufhagels afstånd, skyndade
löjtnant Brakel, anföraren för kanonbetäckningen, att på Ugglas
anvisning låta undanskaffa de löfruskor, som dolt kanonerna, och
nu vidtog en mördande eld.
Redan vid första salvan uppstod stor oordning bland fiendens
led; småningom aftog äfven hans artillerield och tystnade
slutligen alldeles. Uggla fortfor däremot att utan uppehåll aflossa
sina säkra skott, tills fienden nödgades vända om.
Nu kunde v. Vegesack ej längre tygla sin ifver. Fänrik
Carpelan erhöll befallning att med en bataljon Helsinge vargering
angripa ryssarna till höger, björneborgarna jämte upplänningarna
att rycka fram till vänster och Gyllenbögels skarpskyttar sändes
mot fiendens center. Snart trängde svenskarna fram på alla
punkter, och Bibikoffs manskap drefs tillbaka. Förgäfves bemödade
sig de ryska officerarna att hejda sitt folk samt göra motstånd;
v. Vegesack var i hack och häl efter dem och gaf ej rådrum därtill.
Efter att sålunda ha blifvit förföljd hela dagen, anlände fienden
mot aftonen till Uttermossa (?), där det ändtligen lyckades honom
att få fast fot på några små höjder. Men detta dock endast för
några ögonblick, ty svenskarna fördrefvo honom ånyo. Mörkret
hade emellertid inbrutit, hvarför v. Vegesack stannade och lät
manskapet uppgöra bivuackeldar invid landsvägen.
Följande dag fortsattes förföljandet på nytt ända lill Ömossa,
där ryssarna upphunnos då de stodo i beråd att antända byn och
rifva en där befintlig bro. En mindre styrka af Nylands dragoner,
under befäl af major Thede, samt Helsinge jägare gjorde ett raskt
anfall och förjagade dem, sålunda hindrande förstörelsen af privat
egendom. Nu först fingo ryssarna fortsätta återtåget i fred.
Förlusterna voro jämförelsevis små; sårade voro kapten C. v.
Schantz och 43 man, dödade 2 officerare och 15 man samt 1 fången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
