Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Glanshammars kontrakt - Glanshammar och Ringkarleby - Komministrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353
gåfvor; han var tvärtom, såsom krönikan förmäler, känd
"såsom en för sin tid mycket berömlig lärare och en
gudfruktig man." Nej, orsaken var den, att dåvarande bisk.
Laur. Paulinus hade så fullt upp af extra ordinarier på
stiftet, att både de, som behöfde och icke behöfde
adjunkter, voro öfver höfvan tillgodosedda, så att för herr
Jöns, som gjort sig så brådt att komma ut på stiftet,
fans ingen plats öfrig. Huspredikantssysslorna, som annars
voro en tillflykt, hade ännu icke kommit riktigt i farten;
någon sådan syssla fans icke häller för herr Jöns. Det
var, som hade han varit en alldeles öfverflödig person på
stiftet. Och ändå var han prestvigd och väntade på bättre
tider — med mycket små pretentioner — i form af något
förordnande.
Efter 6 års tjänstlöshet begynte det dagas för herr
Jöns. År 1626, när mag. Jonas i egenskap af lektor fick
någon talan i Strengnäs, blef han en intresserad
förespråkare för den nästan bortglömde presterlige brodern, som
nu med sin familj fick flytta in på en adjunktskammare
hos någon barmhertig kyrkoherde. Och när sedan den
lyckligare lottade och städse välvillige brodern, mot hvilken
lifvet log så fagert, erhöll Glanshammars pastorat,
öppnade han både hjärta och hem för sin på stiftet resande
broder, hvaremot denne i vederlag skulle biträda honom
i ämbetet.
Här bodde nu bröderna saminan i sämja och endräkt,
den yngre tjänande den äldre, allt under det han då och
då kastade begärliga blickar på Glanshammars
kaplansgård, där herr Petrus Stuthæus då ännu hade sin varelse.
Ännu mera lockande blef utsikten till kapellansbohlet,
sedan det lyckats brodern-prosten att utverka konsistorii
samtycke därtill, att "dominus Joannes (Jöns) pro
commi-nistro skulle behållin warda uthi domini Petri Stuthæi
stadh, när denne framdeles kan blifva försörj der." Herr
Jöns var således under tiden en slags komminister à
sur-vivance, hvars högsta önskan gick ut därpå, att Stuthæus
så snart som möjligt måtte komma undan. Och när så
IV 45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
