- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
204

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den finska profetissan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


“Ibland... de besökande räcka då in handen framom
skärmen, som delar rummet i två delar.“

“Min bästa fru, haf den godheten och fråga henne om
hon vill taga emot två fruntimmer — åtminstone ett...
och blir det blott ett“, tillade Julia, vändande sig till Fanny,
“så är det naturligtvis jag.“

“Ja, men jag — jag ville nu också...“

Du, som varit så oviss... Nå, kom då, om vi få gå
in på samma gång.“

Uppmanad af deras blickar, gick den godmodiga
värdinnan i första rummet till dörren af det andra, klappade
först på, öppnade och frågade om två unga fruntimmer
finge slippa in.

Det dröjde litet, innan svaret kom. Derefter hördes
en entonig röst yttra: De få vänta i 10 minuter.“

De unga damerna sprutto både till vid ljudet af denna
röst och sågo på hvarandra med ett uttryck mycket
snarlikt förskräckelse. Det var likväl en hygglig röst med
djuptonande klang, som lät ana att den kunde tillhöra en
verklig profetissa.

“Hvad blef du rädd för, Juliä?“ frågade Fanny, då de
för en liten stund befunno sig ensamma.

“Än du — du blef ju också rädd?“

“Jag nekar icke till det... Tyckte du icke att det var
något besynnerligt?“

“Jo“, svarade Julia, “men då ingenting kan vara
löjligare, är det gifvet ätt vi äro tvenne dåraktiga barn eller
lika ett par skolflickor, som utan lof gått ut att förlusta
sig.“ ...

Tiden var förliden. Värdinnan hade återkommit och
gläntat på dörren till det hemlighetsfulla området.

“Det långa fruntimret först!“ sade rösten inifrån.

“Det långa fruntimret?“ utbrast Fanny häpen. “Det
är trolldom — hon här ej sett någon af oss.“

Julia gick hastigt in i det nästan skumma rummet och
räckte handen framom skärmen, som afdelade det från
midten af fönstret; och hur enkelt hon på förhand tyckte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free