Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
— Tar ni vid det här tillfället hänsyn till era egna
känslor eller tror ni, att ni tillmötesgår mina
önskningar?
— Båda delarna, svarade Elisabet näbbigt, ty jag
har alltid iakttagit en stor likhet i våra skaplynnen.
Vi äro båda osällskapliga och tystlåtna av oss, vi
ha motvilja mot att tala, så framt vi inte hoppas
kunna säga något som väcker häpnad hos alla de
närvarande och som kommer att gå i arv till
eftervärlden med hela glansen av ett ordspråk.
— Det där är inte någon träffande skildring av
er egen karaktär, det är jag viss om, sade han. Hur
nära det kommer min, tilltror jag mig inte att kunna
säga. Ni tycker utan tvivel, att det är ett troget
porträtt.
— Jag får inte utsäga något omdöme om vad jag
själv presterat.
Han svarade ingenting, och de voro åter tysta, tills
dansen var slut, då han frågade henne, om hon och
hennes systrar inte brukade ofta promenera till
Me-ryton. Hon svarade jakande, och ur stånd att
motstå frestelsen, tillade hon: — När ni mötte oss där
härom dagen, hade vi just gjort en ny bekantskap.
Verkan därav var ögonblicklig. Han tog på sig
en mera högdragen min än vanligt, men han sade
icke ett ord, och ehuru Elisabet förebrådde sig själv
sin svaghet, kunde hon icke fortsätta. Slutligfen tog
Darcy till orda och sade i en tvungen ton: — Mr
Wickham är begåvad med ett så lyckligt sätt, att
det kan göra honom säker om att förvärva vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
