Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
tills oanad sällhet. De kunde icke tala om något
annat än officerare, och mr Bingleys stora
förmögenhet, som väckte det livligaste intresse hos deras
mor, var i deras ögon värdelös i jämförelse med en
fänriks uniform.
Sedan mr Bennet en morgon lyssnat till deras
utgjutelser över detta ämne, anmärkte han helt
kyligt:
— Att döma av ert sätt att tala måste ni vara
två av de fjolligaste flickor i trakten. Jag har
misstänkt det någon tid, men nu är jag övertygad därom.
Catherine blev bragt ur fattningen och svarade
icke, men Lydia lät sig ingenting bekomma och
fortsatte att uttrycka sin beundran för kapten Carter
och sin förhoppning att träffa honom under dagens
lopp, då han följande morgon skulle resa till
London.
— Det förvånar mig, kära du, sade mrs Bennet,
att du är så snar att kalla dina egna barn fjolliga.
Om jag ville hysa nedsättande tankar om någons
barn, så skulle det i alla fall inte vara om mina
egna.
— Om mina barn äro fjolliga, så hoppas jag, att
jag alltid är medveten därom.
— Ja, men förhållandet är, att de alla äro ganska
begåvade.
— Jag kan smickra mig med att detta är den
enda sak, med avseende på vilken vi inte äro
överens. Jag hade hoppats, att våra tycken
samman-föllo i varje särskild punkt, men så till vida måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
