Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mars - Småplaneterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
60
På grund af tillvaron af dessa fasta fläckar har det
varit lätt att med stor säkerhet bestämma Mars’ rotationstid.
Den är något längre än jordens och uppgår till 24h 37m.
Schiaparellis och andras observationer visa, att Mars
med säkerhet är omgifven af en atmosfer. Denna är likväl
betydligt tunnare än jordens, hvilket framgår af det sällsynta
förekommandet af moln i densamma. Emellertid hafva moln
vid åtskilliga tillfällen observerats, som bortskymt större eller
mindre delar af Mars’ yta.
Ehuru Mars befinner sig på ett afstånd från solen l 1/2
gånger större än jordens, och således solvärmet der är mer
än dubbelt svagare än här, synes likväl klimatet vara
relativt ganska mildt. Det synes t. o. m. som om temperaturen
på större delen af Mars’ yta sällan skulle sjunka under noll.
Mars har tvenne månar, hvilka först upptäcktes af en
amerikansk astronom Hall år 1877. De äro ytterst
ljussvaga, så att de endast kunna observeras i de största
instrument. De röra sig med en utomordentlig hastighet, i det
den yttre, Deimos, gör ett hvarf på 30h 18m, den inre, Phobos,
på endast 7h 39m. Deras afstånd från Marscentrum äro resp.
23,000 och 9,400 km., d. v. s. respektive 17 och 40 gånger
mindre än vår månes. Som Mars’ rotationstid ligger emellan de
båda månarnes omloppstider, komma vi till den egendomliga
slutsatsen, att en invånare på Mars, om någon finnes, måste se den
ena månen, Phobos, gå upp i vester och ned i öster och detta
tvenne gånger under ett Marsdygn, under det att den andra,
Deimos, visserligen går upp i öster och ned i vester, men behöfver
öfver 5 dygn för att synas beskrifva ett hvarf på himlen.
7. Småplaneterna. Vi hafva förut omnämt, att
rymden mellan Mars och Jupiter är befolkad med en oräknelig
skara små himlakroppar, af hvilka vi för närvarande känna
278, och som man kallat småplaneter eller asteroider.
Historiken om deras upptäckt är särdeles intressant. Vi erinra
oss från inledningen till detta kapitel en egendomlig
minnesregel, kallad Bodes lag, med hvilken planeternas afstånd från
solen kunde approximativt beräknas. Denna återgaf mycket
nära de värden, som erhållits på planetafstånden, men på ett
ställe fans en egendomlig lucka. Enligt den Bodeska lagen
skulle nämligen på ungefär 3 gånger jordens solafstånd,
således emellan Jupiter och Mars, finnas en planet, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
