Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Samtal om månen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SAMTAL OM MANEN.
105
het påstå, att cle största kratrarne äfven äro de äldsta. Nu är
det mycket öfverraskande, att hos dessa bildningar, som man
kallar ringslätter, vallen alldeles icke mera står i det
förhållande till kraterns diameter, som man finner hos mindre
bildningar, utan i förhållande till kraterns dimension synes helt
obetydligt, så att tron på en eruption, sådan som den eger
rum hos våra vulkaner, alldeles icke kan uppstå; man skulle
ej ens kunna uppgifva, hvart de
utkastade massorna tagit vägen.
Det är derför mycket sannolikt,
att bildningen af de äldsta
formerna visserligen genomförts af
samma orsaker som de yngre,
men med ringare motstånd och
derför äfven med ringare
häftighet. Betrakten blott t. ex. den
af mig förut omnämnda kratern
Aristillus och jemfören honom
med den ungefär i månens midt,
i dag nära ljusgränsen, befintliga
ringslätten Ptolomäw*, den första af den vid den sydliga hälften
af ljusgränsen befintliga ringbergsraden, eller ock med den
alldeles i närheten stående Archimedes, så skolen I ej falla .på
den tanken att påstå, att alla tre hafva samma utseende. Ja,
skilnaden mellan Ptoloinäus och de mindre månkratrarne är
större än den man vill finna mellan de sist nämda och
kratrarne på jorden. Och dock skall ingen tänkande naturforskare
låta intala sig, att ringvallarna och de små kratrarne på månen
hafva haft en väsentligen olika orsak till sin uppkomst. Blott
de omständigheter, under hvilka de uppstått, voro olika. Och
alldeles samma resultat skall - för att nu öfvergå till
Ijus-ringarne - visa sig vid begrundande af orsaken till dessa
bildningar, jemförda med Ijusfläckarne och strålsystenien, Det
lider ej ringaste tvifvel, att i alla dessa tre bildningar samma
kraft varit kemiskt verksam, som kemiskt verkade i kratrar,
Månkrater med flat botten.
Fig. 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
