Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Historiska förutsättningar, ur hvilka fenomenet förklaras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
dän är bäst på sin plats, bäst motiverad; och dätta är onekligen
fallet i takets sparrstomme. Starkare än någonstädes krävde
här dän ranka, spinkiga lembildningen för att icke segna vid
stormens anlopp något, som spände lederna; och härför var
spännträet klippt och skuret.
Det har framkastats — först mycket flyktigt av S em per,
1
)
sen närmare utförd av Dietrichson 2
)
— en tanke, livlig och
tilltalande, om ett samband mällan stavkyrkans takstruktur
ö
)
och det gamla nordiska skeppsbygge t, hvars struktiva system
vi tack vare några sällspordt lyckliga fynd känna tämligen de-
taljeradt. Jag tror, dän tanken kan ytterligare fullföljas, och
att marin-tektonikens lämningar, det enda för övrigt, som av
för-kristen nordisk trästruktur monumentalt bevarats, ha åtskill-
igt vidare att yppa rörande ursprunget för stavkyrkans både
konstruktiva och ornamentala idéer.
För att klargöra förhållandet vilja vi som hastigast revidera
systemen. I båda — skeppets och takets — uttalar sig till en
början mycket distinkt fundamentsatsen i stavkyrkans konstruk-
tion om stomme och klädsel, bärande och buret. Mot skeppets
stomme med köl, stammar och spant ställer sig sålunda närmast
takets med toppås och grundsparrar [och stammar]; och kring
bådadera stommarna sveper sig en tunnare bordklädsel. Dänna
grundtanke realiseras sedan för två vidt skilda praktiska ända-
’) Der Stil, Handbuch der prakt. Aesthetik. II, s. 320. Stuttgart 1860—63.
2
) Kov- og Stavekirker, s. 6 f.
3
) ett fenomen, som vinner ökad betydelse genom de med all sannolikhet
avledda former, hvilka upptagits av dän engelska och norska [Vernes, Maere;
korsarmarna i Nidarosdomen, Thingvoll på Nordmöre (?) m. fl.] st enarkitekturen
och på dätta gebit utvecklats till ett tektoniskt system av lika präktig fysiognomi
som struktiv duglighet. Jag nämner det anglo-normandiska sparrvärket som avled-
ning och icke som källa, utan att ansluta till de något extrema åsigter, en Min-
utoli, Viollet-le-Duc, Ruprech-Rob ert, Paul du Chaillu m. fl. uttalat
rörande kulturströmmens riktning äller givande och tagande part vid normanner-
tidens kontakter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
