Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det konstitutionella statsskickets brytningstid (1719—1809) - §55. Konungamakten 1719—1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
$ 55. Konungamakten. 463
riksråd. Sådana ärenden voro mindre viktiga privata mål,
som ej hörde till »allmänna vårdande ärenden» eller justitie¬
saker; enskilda angelägenheter, öfver hvilka vederbörande
myndighet afgifvit betänkande, så framt K. Maj:t ej vore
sinnad att gå ifrån dess mening; tillsättande af civila och
militära ämbeten och tjänster, hvartill vederbörande myn¬
dighet uppgjorde förslag; kyrkoherdars förordnande samt
magistratspersoners och landsbetjäntes befullmäktigande en¬
ligt gällande föreskrifter. Sådana mål kunde konungen
företaga äfven under resor och i fält, hvarför två riksråd
vid dylika tillfällen alltid borde följa honom at (§ 21).
Skulle någon hos K. M:t allena föredraga, hvad som borde
afgöras med råds råde, skulle han efter rannsakning och
dom afsättas samt straffas, »emedan K. M:ts vilja aldrig ir,
att något emot dess dyra försäkring samt regeringsformen
skall utfärdas» ($ 28, jfr KF. 1720 § 8). Fran rikets vår¬
dande ärenden undantogos uttryckligen frågor, som rörde
konungens hof.!
För frihetstidens män kom, såsom redan anmärkts,
frågan om tjänstetillsättningar snart att te sig som det rjänstetillsätt¬
intressantaste stycket af riksstyrelsen. På den paragraf, = < "ingar
som handlade därom (34 i RF. 1719, 40 i RF. 1720), ned¬
lades en kärleksfull omsorg, som äfven röjde sig på mot¬
svarande ställen i konungens försäkran, och ingen para¬
graf blef föremål för så många tolkningar och tilläggs¬
bestämmelser som denna.
RF. 1720 § 40 stadgade därom,? att alla högre tjäns- rr. 1720 § 40.
ter, från och med öfverste till och med fältmarskalk och
dessas vederlikar, skulle utdelas i sittande råd. Rådet
skulle till protokollet under ansvar yttra sig om deras för¬
’ Man ville dock ej tillerkinna konungen ratt att afskeda efter
behag tjänstemän vid hofvet, lika litet att efter behag utdela hof¬
titlar. Jfr En Arl. Svensk s. 878; tvisten om öfverhofpredikants¬
sysslan under Adolf Fredriks tid (HH. IV).
> Enligt RF. 1719 skulle konungen i afseende på högre tjänster
inhämta rådets utlåtande men ägde sedan att efter »godtycko sino»
antaga dem, »som behagas och finnas vara skickliga». — Fredrik I
hade i sin försäkran ($ 10) lofvat att bortgifva dessa tjänster efter
pluraliteten, men detta ändrades i RF.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
