Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flera grova, utåtväxande grenar. De ha
sålunda en förgrenings typ, som är vanlig hos
björken i våra hagmarker, men som saknas
hos björkar, som vuxit tillsammans med
barrträd under kamp om ljuset. De
kandelaberfor miga björkarna äro gamla, 190—250
år, och utgöra den äldsta, delen av bestån
det.»
De arter, i vilka Betula alba L. med
hybrider och hybridklyvningar äro
representerade i Uppland, förhålla sig olika till
stammens förgreningssätt. Den i landskapet
vanliga B. concinna ger ofta sina hybrider
karaktär av buskträd med den mörkbarkiga
huvudstammen förgrenad i minst lika stor
utsträckning som Hesselmans skolexempel
från Fiby. Då däremot i hybridklyvningarna
B. verrucosa eller B. pubeseens dominera, s lår
den vitbarkiga huvudstammen som stångtyp
fram genom hela kronan.
JBåda dessa forgreningstyper återfinnas
i Fibygranskogen mer eller mindre
pregnanta eller i övergångsformer sinsemellan.
Fio*. 55, tagen i den risfattiga täta
granskogen invid ölumaphila-luckan, visar tvenne
under fullständigt lika yttre förhållanden uppväxta björkar; särskilt ha båda
att kämpa med samma ringa ljustillgång. Avståndet dem emellan är 3,3 meter.
Det ena exemplaret visar en vitbarkig stam av stångtyp, det andra en lång*t
ner starkt förgrenad stam. Borrningar vid basen gåvo 1936 resp. 70 H- och 38
årsringar. J. G. Gunnarsson, vår främste Betala-kännare, har haft godheten
undersöka båda björkarna och visat, att i den förra dominerar B. pubeseens
:Vsnecica, i den senare B. coneirma och B. verrucosa.
Mutationer eller kombinationer av sådana med skafttyp och
ljusstaks-habitus på kronan har jag sett, men icke ofta.
På förgrening i ung’domen, som icke kan undgå att återkomma som
»kandelaberförgrening» längre fram, lämnar fig. 56 exempel. Björkarnas1 höga
1 Härtill lägger jag as parnas. Antagligen på grund av stammarnas starka innan röta liar
icke H. på dessa kunnat konstatera någon högre ålder. Hans enda siffra är p. 539 en ålder
vid brösthöjd på 103 år. Hösten 1913 fick lektor Erik. Ai.mquist, vilken då som deltagare i
Yäxtbiol. seminariet på min anmodan kartlade och undersökte Fiby skogen, för det föreslagna
grans kogsreservatets aspar bl. a. följande brösthö jdsomkrets av: 203 (trädet 23 meter högt), 212
och 220 cm. Jätteasparna voro enligt A. vid denna tid vanligast i nordvästra delen. Ej så få
jätteaspar ha kullvräkts efter Fiby skogens upptäckt 1911. De ha alla varit starkt rötangripna.
ToitE AhUBObö foto 15.3. 1936.
Fig. 56. Fiby urskog. Gr eni ga
ungbjörkar inne i granskog. I
förgrunden synas spetsar sticka upp från
de nersnöade nedre grenarna av en
stor gran, som omedelbart
beskuggar beståndet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
