Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, svarade Åke. Det var ett snöpligt slut
på vår lilla fest; men kanske är det bäst så här.
— Du är grå i synen, värderade. Det är väl
aldrig eftertankens kranka blekhet?
— Kanske det, jag har fått mycket att tänka
på i natt.
— Högtärade, man mår bestämdt inte bra af
att tänka för mycket.
Wally stod påklädd i dörren.
— Du får inte vara ledsen på mig för att jag
störde er, sade hon och kysste Mikael midt på
munnen.
Därute var full dag, fastän solen ännu låg
bakom horisonten. Hafvets frostiga andedräkt
slog emot dem. Äke andades in i djupa drag;
det läskade skönt, ty munnen var sönderbränd
af tobaksrök och tungan kändes sträf som en
rem.
Lilla Wally hängde sig fast vid hans arm så
att han nästan fick bära henne. Ingen droska
syntes till. Tysta gingo de hela den långa
vägen. Aldrig förr hade Åke känt sig så
beklämd. Som i en strålkastarglimt hade han sett
hennes öde, och det väckte hos honom den
känsla han erfarit, då han som barn tittade in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
