Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och så öfvergifven, och det kom öfver henne en
sådan våldsam lust att skynda in till Karl-Olof
och slå sig ner i hans knä, riktigt krypa ihop i
hans famn och låta sig tröstas och beskyddas.
Han kunde ju vara så präktig och rar och snäll,
om han bara ville.
Om han bara ville, ja–––––-Men han ville
ju inte. Han tänkte inte alls på henne, han
hade totalt glömt bort att hon öfverhufvudtaget
fanns till.
Andra män brukade vara artiga och
uppmärksamma mot sina hustrur, kela med dem när de
voro trötta eller nedstämda, fråga dem hur de
mådde, om det inte var någonting de saknade
eller gärna önskade sig, bjuda dem på teatern
eller varieté, fara med dem till Klippan eller
Brunnshuset––––-
Aldrig, aldrig i lifvet skulle något sådant ha
fallit Karl-Olof in. Inte en enda gång hade han
tagit initiativet till någonting roligt — alltid var
det hon som fick föreslå och öfvertala.
Tänk, hur bra hennes väninnor ändå hade det!
Greta Locrantz hann knappast peka på en
sak förrän Henrik redan hade skaffat den. Han
formligen njöt af att försöka gissa sig till
hennes nästa önskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
