Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN PROSODISKA FRÅGAN.
• 177
IV.
Last but not least.
Det berättas, att när Hannibal åtskilliga år efter det
andra puniska kriget sammanträffade med sin öfverman Scipio,
segraren vid Zama, skall han af den senare blifvit tillfrågad
om hvem han ansåg för den störste fältherren. Han nämnde
då i första rummet Alexander, därpå Pyrrhus, och i tredje
rummet tvekade han ej att nämna sig själf, såsom den där
af eftervärlden skulle räknas som en stor fältherre. Scipio
frågade då: Men hvad skulle du säga, om du äfven besegrat
mig? I sådant fall, svarade Hannibal, skulle jag ej tveka
att ställa mig själf framför både Alexander och Pyrrhus.
Häfdatecknaren tillägger, att Hannibal sålunda genom ett slags
originell artighet undantog Scipio från fältherrarnes antal
såsom med dem inkommensurabel.
Möjligen ana mina läsare, att jag liknar mina opponenter
vid de tre fältherrarne, men att jag från mina motståndares
antal utesluter docenten Hugo Pipping. Om han vore en
motståndare, så vore han min Scipio. Lyckligtvis får jag i
viktiga frågor betrakta honom såsom meningsfrände, och då
dessa frågor äro af genomgripande och grundläggande natur,
så kan meningsmotsatsen icke vara djupgående. Tvisten oss
emellan tyckes vara i ett sådant läge, att jag efter en
ytterligare förklaring tryggt kan utan strid öfverlämna saken i en
skiljedomares hand.
Först gläder det mig att i docenten Pipping hafva
funnit en meningsfrände i fråga om den rytmiska stafvelsen.
Jag har redan 1898 utvecklat samma åsikt1, men ingen har
förr brytt sig om mina ord. Nu hoppas jag, att åsikten
med Pippings auktoritet vunnit den språkliga världen för sig.
Det är också rätt betecknande, att ingen röst höjts däremot
eller mot den därmed sammanhängande
kvantitetsförskjutningen, som enligt förut rådande åsikter om stafvelsedelningen
är fullt lika märkvärdig som accentflyttningen och som enligt
min åsikt och för mitt öra är sak samma. Docenten Pipping
tyckes vara den ende, som fullt senterat detta förhållande.
1 Språkliga Undersökningar II. Spelar accenten någon roll i
den latinska versbildningen? sidd. 33—35.
Sjiråk och stil. IV. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
