- Project Runeberg -  Språk och stil : tidskrift för nysvensk språkforskning / Fjärde årgången. 1904 /
141

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN PROSODISKA FRÅGAN.

• 141

gravis, den uppåtgående glidningen dss resp. as i B) a 1,
b 1, c 1 såsom finsk accentuering i astalo, asussa, asemesta,
den uppåtgående glidningen as i B) a 2 och a 3
uppfattades som svensk biaccent i ord med grav hufvudaccent. I
c 2. hördes en ton, som antagligen förekom i forntidens
grekiska t. ex. BaacXeia. I dessa exempel hade jag sökt hålla
styrkan så jämn som möjligt och ändå föreföll alltid den
långa stafvelsen vara dynamiskt betonad för mina och i
allmänhet svenska öron.

Jag sökte nu variera styrkan. (Fetstil betecknar
starkaste stafvelsen). C) a 1. a àssasas, ß àssasas, y dssasas;
a 2. a assäsas, ß assåsas, y assäsas; a 3. a assasàs, ß assasäs,
Y assasàs; b 1. a dsasassas, ß äsassas, y asassffs; b 2. a
asàssas o. s. v. I denna serie var det synnerligen svårt att
urskilja styrkan, då den musikaliska accenten eller
kvantiteten i första rummet tog uppmärksamheten i anspråk. Äfven
om jag själf visste och kunde höra, hvar jag ansträngde mig
för att inlägga styrka, så kunde icke en oinvigd åhörare
säga, hvilken stafvelse var starkast, eller om han lyckades
träffa den rätta, så tycktes det vara tillfälligt. Den längre
eller högre stafvelsen tycktes fattas som den starkare.

Jag sökte nu variera styrkan utan tonhöjning d. v. s.
jag sökte reducera tonglidningen till minsta möjliga. Jag
erhöll då: D) a 1. assasas, 2. assasas, 3. assasas; b 1.
asas-sas, 2. asassas, 3. asassas* c 1. asasassa, 2. asasassa, 3.
asa-sassa, 4. asasassa. I denna serie, som var afsedd att icke
innehålla växling i tonhöjd, fann jag, att man gärna ville
höja tonen jämte styrkan. Det fordrades en viss beslutsamhet
och uppmärksamhet för att icke följa denna böjelse.

Vid alla dessa experiment, som utfördes med olika
försökspersoner och utan att de voro medvetna om min plan,
visade sig, att den långa stafvelsen ass uppfattades som
accentuerad resp. med akut dss eller gravis ass. Jag slöt
häraf, att svenskar i regel med dynamisk accent mena
kvantitet. Af allt att döma tyckte jag mig finna, att
förhållandet var enahanda i de stora kulturspråken tyska, engelska
och franska, så vidt man höll sig till riksspråksuttalet.
Antingen hade språken melodisk accent och då urskildes
därjämte tydlig kvantitet, eller ock hade de exspiratorisk accent,
då man äfven fick höra talas om melodisk accent och
kvantitet, men den senare inskränktes då till språkljuden. Jag
har nu ett tillägg att göra till dessa slutsatser. Det kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:15:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sprkstil/1904/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free