Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
BENGT HESSELMAN.
talet: pollrar hos Bellman och det möjligen hithörande
dalra hos Serenius 1741. Men ännu 1742 skrifves i en
uppländsk dialektdikt sårla och i en annan från 1765
Tcnorl och povl1. Ifall dessa skrifningar verkligen
representera dåvarande uppländska — såsom väl är sannolikt —
är det klart, att vi för dem måste anta ett uttal med v
och l åtskilda.
På den tiden hade alltså någon assimilation àf v
och l icke inträdt i Uppland, åtminstone icke efter kort
vokal. Det kan vara osäkert, om häraf något kan
slutas angående öfriga supradentaler. Emellertid aynas
äfven andra förhållanden tyda på, att dessas uppkomst
i uppsvenskan är jämförelsevis sen2.
1 Manerä på Bygda (bröllopsdikt vid Wilhelm Wallins och
Anna Myllers bröllop pingsten 1742) och Twänne Uplandsdrängars
samtal i Upsala Distingsmarknaden, Gefle 1765.
2 Jfr N. Beckmans anmärkningar om denna fråga, Arkiv 11
s. 168 f. Af vikt äro också Aurivillii uppgifter i Cogitationes s. 33 f
Enligt A. förekommer en särskild sorts e-ljud i ändelser framför bl. a. n
Som exempel anför han fröken, öken, token, teken, tv äten, baren ("unde
ista sæpe etiam sine e cum nudo n scribi solent ut tekn, wain, barn").
Man kan jämföra uttalet bar>i 1. l)Q,)’i]t7 som ännu förekommer i
o
nordöstra Uppland.
Uppsala i Juli 1904.
Bengt Hesselman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
