Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KKEFSTIL OCH STRIP88TIL FRÅN 1800-TALETS II ÖRJAN. 53
gamklang härmed finner man i Rimmarbandet ’den heliga
oxen, nyttans och den redbara* vitterhetens symbol’ Pol. II.
122. På oppositionen mot nyttans herravälde i poesin, mot
’utile dulci’ hvilar t. ex. Atterboms ’Nyttans jernålder’ i
Phos. I. 44. Järnåldern kan jämföras med ’det gyllne
tidehvarfvet’ ofvan, och bör sammanhållas med inledningen till
Lycei-prospektet: ’Knappt har svenska literaturen någonsin
öfverlefvat sådana jernår. som de sedan detta sekels början
förflutna’ RH 418.
I Inledningen till Första Markallsnatten kallas Markall
bland annat ’en det dåliga skämtets lättfotade pandur’
(Norling, V. Skr. af L. Hammarsköld s. 95). Pandurerna voro
lättbeväpnade ungerska soldater. Ordet användes också i
en artikel i Journalen 1810 s. 459, hämtad ur ’Zeitung für
die Elegapte Welt’ samma år. Författaren säger, att ’den
värdiga Tyska Litteraturen’ afskyr två olika slag af
författare; det ena slaget äro slafviska efterhärmare, som kunna
förliknas vid marodörerna i en krigshär, det andra utgörs af
sådana, som ’angripa oförklädt alla antagna begrepp,
upphäfva sig till reformatorer, proklamera sjelfva sin odödlighet
och föra beständigt på tungan orden: energi, kraft,
skapelse, genialitet, men aldrig orden: fog, skicklighet,
sanning’. Dessa har ’en resande för flera år tillbaka
ganska naivt kallat ~ Litteraturens Pandurer’. Vid slutet af
artikeln jämföres i en not af redaktionen dessa tyska
förhållanden med de svenska.
Det nu så vanliga slagordet realister erinrar jag mig
för närvarande blott användt om den franska
nyttighetsfcàld-ningens representanter i allmänhet. Så i Journalen 1810,
s. 609: ’Dessa (d. v. s. de som hylla den nyare
transcen-denta åskådningen) se alltid ned med ett slags förakt på
alla dem som söka att hänföra menniskans kunskaper till
något allmänt nyttigt ~ och brännmärka dem som föraktliga
realister\ I gensvaret på denna artikel talas i Polyfem om
’de förföljda Realisterna’ Pol. II. 202 samt i slutet af
artikeln: ’Ifrån de Salzmanniska Instituten och de Basedowska
Filantropinerna utgingo desse till kropp och själ utmerglade,
ytliga och hala Realister, som gjort Tysklands olycka’.
Några uttryck slutligen återgå på Ludvig XIV eller
* Ordet användes på 1700-talet och i början af 1800-talet
endast om penningar eller därmed likvärdig egendom (Se Tamm,
Av-ledningsärulelser hos sv. adjektiv, s. 18).
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
