Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen: Etymologien eller Läran om Ordens Arter, Böjning och Härledning - 7. Om Verbet - § 3. Om Konjugationerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 162 )
Plur. Vi kalle -a
J kallen
De kalla
Imperfekt.
Sing. Jag kallade
Du kallade
Han kallade
Plur. Vi kallade
J kalladen
De kallade
Perfekt.
Sing. Jag har kallat
Du har kallat
Han har kallat.
Plur. Vi må kalla , Vi kalle.
J må kalla , J kallen.
De må kalla, De kalle.
Imperfekt.
Sing. Jag skulle kalla.
Du skulle kalla.
Han skulle kalla.
Plur. Vi skulle kalla.
J skullen kalla.
De skulle kalla.
Perfekt.
Sing. Jag må hafva kallat.
Du må hafva kallat.
Han må hafva kallat.
Vi må hafvà kallat.
J må hafva kallat.
De må hafva kallat.
Plur. Vi hafva kallat Plur.
J hafven kallat
De hafva kallat
Plusqvamperfekt.
Sing. Jag hade kallat Sing.
Du hade kallat
Han hade kallat.
Plur. Vi hade kallat
J haden kallat
De hade kallat
Futurum .
Sing. Jag skall kalla
Du skall kalla
Han skall kalla
Plur. Vi skole kalla.
J skolen kalla
De skola kalla
Plur.
Plusqvamperfekt.
Jag skulle hafva kallat.
Du skulle hafva kallat.
Han skulle hafva kallat.
Vi skulle hafva kallat.
J skullen hafva kallat.
De skulle hafva kallat.
Futurum.
Sing. Jag skall hafva kallat.
Du skall hafva kallat.
Han skall hafva kallat.
Plur. Vi skole hafva kallat.
J skolen hafva kallat.
De skola hafva kallat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
