Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andrej Platonov: En mästares tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i68 ANDREJ PLATONOV
havre, hirs, och mollan brusade. De hade vuxit upp ur
kornen på halmtaket. Ljusgröna fältfåglar hade också
flyttat in till byn. De levde i stugorna. Sparvarna
stego upp i moln från takåsarna och kvittrade genom
vingarnas brus hushållsbekymrens sånger.
Då Zachar Pavlovitj lämnat byn bakom sig, fick
han syn på en bastsko. Bastskan hade också fått
liv i människornas frånvaro och funnit sitt öde —
ett litet skott växte fram därur, och den övriga
förmultnade delen beskuggade den lilla början till en
kommande buske. Jorden var antagligen fuktigare
under bastskon, ty ett otal bleka grässtrån sökte
krypa fram genom den. -g
Av alla bondsaker tyckte Zachar Pavlovitj
särskilt om bastskor och hästskar och av alla större
föremål — brunnar. På skorstenen till det sista
stugtaket satt en svala, som kröp ned, då hon fick
syn på Zachar Pavlovitj, och höll vingarna
skyddande över sin avkomma i rökgångens mörker.
Till höger stod kyrkan och bakom den — de vida
fälten, stilla som en mojnad vind. Den lilla klockan
började ringa med halv röst och slag
middagstid — tolv slag. Vildrankan hade insnärjt templet
och försökte slingra sig upp till korset. Popernas
gravar vid kyrkmuren voro övervuxna med
stäppgräs, som dränkt de låga korsen i sin täta grönska.
Väktaren, som uppfyllt sin plikt, stod ännu på
trappan till kyrkan och betraktade sommarens
förödelse. Hans väckarklocka hade kommit i olag vid
räkningen av tidens årsflöde, men med ålderdomens
känslighet hade han i stället börjat känna tiden lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
