Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan blev det en lång tystnad. 0’Brien gled ur
deras armar ner i sittande ställning på farstukvisten,
och där somnade han sött. Mucluc-Charley jagade
den gäckande idén i alla hål och vrår av sitt svindlande
medvetande. Leclaire väntade i spänning på detta
uttalande som det var så svårt att få fram. Plötsligt
dunkade den andre honom i ryggen.
»Jag har den!» ropade Mucluc-Charley med
sten-torstämma.
Stöten i ryggen gjorde ett avbrott i Leclaires
tankeprocess.
»Hur mycke ... i vaskpannan?» frågade han.
»Ingenting!» Mucluc-Charley blev förargad. »Idén
. . . jag har den — fick tag i benet — högg mig fast. . . »
Leclaires ansikte fick ett hänryckt, beundrande
uttryck, och åter hängde hans ögon vid den andres läppar.
. . . »Å, i helvete!» sade Mucluc-Charley.
I det samma öppnades köksdörren ett ögonblick och
Lockiga Jim ropade: »Gå hem!»
»Komiskt», sade Mucluc-Charley. »Stilig idé —
lika stilig som min. Låt oss gå hem.»
De samlade upp 0’Brien mellan sig och satte sig i
rörelse. Mucluc-Charley började hålla jakt på en ny
idé. Leclaire följde jakten med förtjusning. Men
0’Brien kunde inte följa med den. Han varken hörde
eller såg eller kände någonting. Han var endast en
slankig automat som ömt och försiktigt stöddes av
sina båda affärsvänner.
De gingo framåt gångstigen som ledde ner till Yukon.
Deras hem låg inte åt det hållet, men det gjorde däremot
den gäckande idén. Mucluc-Charley fnittrade åt idén
som han inte kunde ta fast till Leclaires uppbyggelse.
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
