Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Djävlarna på Fuatino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
da ansikte hade ett uttryck av stridslystnad. Det
var en mandråpares ansikte.
»Ja», svarade han. »Vad vill ni?»
»Vänd om, annars spränger jag er skonare i
luften», varnade Grief. ’ Han blåste på den brinnande
tändstickan och viskade: »Säg till Naumoo att hon
sliter sig ifrån honom och springer akterut.»
Längst bort från Skallerormens akter smattrade
gevärsskott, och kulor smällde mot klippan.
Van Asveld skrattade trotsigt, och Mauriri
ropade ner till kvinnan på hennes eget språk.
Då hon var lodrätt under dem såg Grief att
hon slet sig lös från mannen. I samma ögonblick
förde Grief den brinnande trästickan till det korta
brandrörets tändsatsända, sprang fram på klippan
och slungade dynamiten. Van Asveld hade lyckats
få fast flickan och brottades med henne.
Getmänniskan siktade på honom med sitt gevär och väntade
på ett lämpligt ögonblick. Dynamiten träffade
däcket i en kompakt klump, studsade och rullade ner
i babords spygatt. Van Asveld såg det och tvekade,
sedan störtade han och flickan akterut för att rädda
livet. Getmannen sköt, men splittrade endast ett
hörn av kabyssen. Smattrandet av kulor från
Skallerormen tilltog, och de båda männen uppe på
klippan hukade sig ner och väntade. Mauriri försökte
se vad som försiggick där nere, men Grief hejdade
honom.
»Brandröret var för långt», sade han. »Det kan
vara bra att veta till nästa gång.»
Det var en halv minut innan explosionen kom.
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
