194 (Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja")

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 17. En bekännelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

194

hvar han vistades. Han började redan bli fet och rödblommig.
Han bad sin mor skicka honom mera penningar.

Detta bref inneslöt han, sedan han försett det med
utanskrift och frimärke, i ett yttre konvolut, försedde detta med
utanskrift till den glade ryttmästaren i Örebro och skickade iväg det.

Ryttmästaren befordrade brefvet med post till Stockholm och
friherrinnan Lejonman trodde, att hennes son var i Örebro, tackade
Gud att han hade roligt, blef fet och rödblommig, hon sände pengar
till Örebro och skref till sin son, att han kunde stanna där, hur
länge han ville, om det så vore hela vintern. Ryttmästaren mottog
detta bref och befordrade det till Karlstad.

Sveket hade lyckats.

Hvarje dag kom baronen till Adèle.

Hvar dag fann han henne mera förtjusande.

Adèle sade icke, hur mycket hon tyckte om sin kusin. Och
hvartill skulle det för öfrigt tjäna att säga honom det? Kunde
han kanske icke läsa det i hennes ögon? — —

Det är ganska tråkigt att bo ensam på en källare eller ett
värdshus, kanske man borde använda ordet hotell om den våning
af källaren i Karlstad, som hyrdes ut åt resande. — Det är
däremot för en ung man mycket angenämt att få vistas i
fruntimmerssällskap, då det är en så ömsesidig sympati som den, hvilken
uppstått mellan Axel Lejonman och Adèle Haraldson.

Det är också särdeles angenämt for ett ungt fruntimmer
att under sitt arbete lyssna till läsning ur goda böcker, isynnerhet
då föreläsaren har en så vacker stämma, som Axel Lejonman
hade.

Han hade tagit sig för att vistas hos sin lilla kusin hela
dagarna.

Tilda hade visserligen satt sig emot det där »hänget», som
hon uttryckt sig och tyckt, att baronen kunde vara i sitt rum på
hotellet. Men hon hade dock fått lof att ge med sig och
samtycka till, att baronen skulle få vara tillsammans med henne och
Adèle, hur mycket han ville. Man hade sagt, att han skulle roa
dem båda med läsning.

Det fanns då ingen hjälp. Tilda sade åter: När barnen få
det, som de vilja, så gråta de icke.

Men hon hade gjort tvänne villkor.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 20:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/solenikd/0194.html

		Solen i Karlstad : eller "Jänta å ja" / 194 (1904) Author: Gunnar Örnulf - Tema: Värmland Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|