Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 16. Morgonrodnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
175
stenbalustraden, och där satt hon och neg för prinsessan det finaste
hon kunde.
»Hvad vill du?» sade den lilla prinsessan, »hvarför har du
flugit hit in, är du hungrig, vill du ha mat?»
»Ack nej, nådig prinsessa», sade den lilla kråkan och var
helt sårad öfver att prinsessan tog henne för en vanlig tiggarkråka,
»jag söker kungen själf, det är en viktig angelägenhet, där
endast kungen kan hjälpa.»
»Hvad är det då?» sade den lilla prinsessan, och kråkan
uppifrån stenbalustraden berättade henne hela historien om strömmen
och måsarna, och hur de nu allesammans ville blifva hvita
kråkor.
Det kunde prinsessan väl förstå.
»Visst är hvitt vackrare än grått och svart«, sade hon, »jag
tycker också alltid bäst om mina hvita klädningar! — Jag skall
väl hjälpa dig in till kungen då», sade det lilla prinsessebarnetr
»men då måste du gå mycket tyst och stillsamt och göm dig
väl, om Öfverhofmästarinnan kommer, eljest får jag bannor, jag!»
Prinsessan gick före, och kråkan följde efter, de kommo
uppför de sju trapporna och genom de sju salarne, som lyste af
guld och skimrande siden, och kråkan såg hundra och hundra
små svarta kråkor komma hoppande öfver golfven, springa i kapp
i de stora speglarne i väggarne.
I den sjunde salen satt kungen själf, gammal och grå i skägget,
men god som guld såg han ut.
»Hvad vill du, Solstråle», sade han och log emot prinsessan,
hon var just hans allra käraste prinsessebarn.
»Ack, farfar», sade den lilla prinsessan och klängde sig upp
på hans gyllene stol, »det är en fågel, som gärna vill bli hvit,
hon är så led åt sina gamla grå fjädrar, gör henne hvit, så är
du snäll!»
»Hvad för något!» sade kungen och vinkade åt kråkan att
att komma fram: »Hå, en kråka!» sade han, när han fick syn på
henne, »är det du, som vill bli hvit?» skrattade han.
»Ja, hon har försökt på alla sätt och inte lyckats», sade
prinsessan.
»Och nu vill du, att jag skall hjälpa dig!» sade kungen till
kråkan.
»Ack ja, jag tackar!» sade den lilla kråkan nigande, och
hennes hjärta klappade och slog i vild förväntan.
— »Men det kan jag ju inte!» sade kungen — »förklara
för henne, prinsessebarn, — något sådant kan jag inte! Hon får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
