Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Därför var hon blek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bruk, står bara för mig som en dröm. Men jag visade
henne, hvilken eländig varelse hon var och hvilken
helvetesgärning hon hade gjort inte bara mot mig
utan mot den stackars Esbjörn och hur hon nu höll
på att göra honom olycklig för evigheten liksom hon
redan hade gjort det för detta lifvet och hur pojkarna
en dag skulle behöfva blygas, när deras mors namn
nämndes, och tänka på skriftens tydliga dom, att ingen
skökoson skall komma i Herrans församling. Och
slutligen sa jag, att hade hon den minsta gnista af
kärlek till de små eller medlidande med Esbjörn, skulle
hon rymma och det i denna natt, och ville hon, så
skulle jag ge henne respengar, så hon skulle kunna
ge sig af till Amerika eller Köpenhamn eller hvart
som helst, där hon kunde lefva efter sin lust men
utan att göra de sina olyckliga.
Hon stod en stund, och ögonen flammade på
henne.
— Du har rätt i hvad du säger, sa hon slutligen.
Jag har sagt mig själf det många gånger. Men inte
behöfver jag fara utrikes för att frälsa dem — det
finns kortare väg.
Därmed hoppade hon öfver räcket och rakt ned
i ån.
Hvad skulle jag göra? Hon var borta och blef
borta. Inte tordes jag ropa på hjälp, och i alla fall
skulle det dröjt så länge innan någon kunnat komma,
att ingen hjälp varit möjlig. Hade någon kommit,
skulle jag blifvit trodd om att ha kastat henne i ån.
Jag ville inte lida mer för hennes skull än jag redan
hade gjort. Men den natten blef mitt hår grått och
se’n är jag så blek.
— Men det var ju inte din mening att — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
