Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordnadt, fejadt, och springfärska gardiner uppsatta. En
gäst har väntats, det synes. Och levkojor i fönstren! Se,
hvilka speglar med ramar! Ramarna också af glas med
underlagdt guldpapper. Alldeles så. Och det inre rummet?
Äfven där rosiga tapeter, men på annat sätt. Ack, den som
här finge bo, och ... om ... det vill säga, om ... gode
Gud!... Om dessa små rum var det ganska säkert hon
drömde den natten i Arboga, då ...”
Dörren öppnades. Hon steg in. Sergeanten for litet
åt sidan vid anblicken af en svart flicka, en flicka i ratin,
med Saras hufvud, mildt leende då hon märkte hans häpnad;
en bred, finstärkt linongskrage öfver bröstet, kinderna hvita.
”Jag har sorg, som du ser,” sade hon.
”Hvad jag är glad! Du lefver? Du ler?” utropade han.
Den sorg, hvarom hon talade, satt som en fin skymning
omkring det öfversta af hennes ögon. Men hvitögats emalj
sken blåhvitt, såsom alltid förr, och pupillerna glänste.
”Albert!” sade hon.
Han svarade intet, blott såg.
”Hvad tycker du om dessa rum? Vill du hyra dem?
Men du kan icke känna dem mycket ännu. Får jag icke nu
bjuda dig ned i mitt, så skall du få se huru jag har det.
Frukosten väntar. Och börjar du icke dina resor strax i dag,
så ber jag dig ock hos mig till middagen. Går allt detta an,
Albert?”
Han sade ändå intet. Men i hela uttrycket af hans
ansikte låg detta svar; ”Det går an.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
