- Project Runeberg -  Smärtornas man /
239

(1938) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

icke skall borttappa något av allt det, som han har givit
mig. Det budet måste jag alltså uppfylla.

329. Kan man väl tänka sig en större trygghet för
den troende än detta? Ingen kommer till mig, säger Jesus,
utan att Fadern drager honom. När alltså någon blivit
troende, så har Fadern dragit honom till Jesus, givit honom
åt Jesus. En sådan själ är liksom anförtrott gods, vilket
Fadern överlämnat åt Sonen för att evigt bevara. Och
skulle väl Sonen då tappa bort det? Och ännu mer: skulle
han kasta bort det? Om han det gjorde, så överträdde han
Faderns bud, och huru skulle han det kunna? Skulle han
kanske på den yttersta dagen nödgas bekänna: ”Fader, den
och den gav du mig väl också, men jag tappade bort
honom på vägen?” Nej, det är Faderns goda behag, att du,
som tror på Jesus, skall varda salig. Och det skall lyckas.
Gud har lagt den saken i sådana händer, att den icke kan
misslyckas. Kom ihåg det!

330. ”Ja”, säger du, ”huru skall jag dock kunna tänka
någonting så stort? Jag känner mig så full av tvivel och
synd, så svag och eländig. Frestelserna överrumpla mig
ofta; och ändock jag strider emot dem, så varda de mig
likväl gång efter annan övermäktiga, så att jag icke gör
det, som jag vill, utan istället det, som jag hatar.” Denna
klagan föra många uppriktiga Guds barn, och den alstrar
uti dem en ovisshet, som är allt annat än hälsosam, en
ovisshet, som gör hela deras gång vacklande, såsom
aposteln säger: En tvehågsen man är ostadig i alla sina vägar
(Jak. 1:8). Sådana böra nu framför allt studera detta
Herrens ord. Ty här är ju icke något bud till dem, att
de skola bevara sig själva, eller något ord, som säger, att
det skall bero på deras egen värdighet eller kraft, utan ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:26:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smam/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free