- Project Runeberg -  Smärtornas man /
198

(1938) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lärdes tankar delade”, genmälde predikanten och skulle
just börja redogöra för de olika meningarna, då den unge
mannen upprörd inföll: ”Det är icke de lärdes tankar jag
behöver höra; jag vill veta, om den nya födelsen är ett
vackert talesätt eller en verklighet, som någon människa
har erfarit. Herr pastor, har Ni —?” Dessa ord träffade
pastorn såsom ett åskslag. Vad de lärde tänkte om saken,
det visste han, men om han själv någonsin hade på sitt
hjärta erfarit detta Guds verk, det hade han aldrig gjort
sig reda för. Det var ju förskräckligt. Man kan leva i den
tron, att allt är väl, man kan predika och verka, men likväl
sakna det väsentliga: födelsen av Gud.

273. Att en människa är död i synden, kan visa sig i
det yttre på olika sätt. Hos de flesta giver det sig tillkänna
däri, att de lugnt och ledigt följa synden, hava sin lust i
henne och vilja fortleva i henne. De kunna sky grova
synder för den förnedring i yttre måtto, som de åstadkomma,
för det förakt, de draga över den, som ligger försänkt i
dem. Men synden såsom synd, såsom brott emot Gud, sky
de icke. Vad Gud tänker och dömer över dem, det är dem
alldeles likgiltigt. Aldrig vilja de pröva sig efter Guds ord.
Kommer man dem inpå livet med Guds ord, så förbittras
de. Deras hörande, läsande, sjungande, nattvardsbegående
o. s. v., deras syndabekännelser och böner i kyrkan äro
endast yttre goda verk, som de göra av gammal kristlig vana.
Deras understundom påkommande oro är endast en
tillfällig fruktan för helvetet. Synden älska de; att genom
synden leva skilda från Gud, gör dem ingenting. Uti deras
hjärtan finnes ingen sorg efter Guds sinne, ingen hunger
eller törst efter rättfärdigheten; ingen ängel har sett eller
ser dem såsom förlorade söner komma hem till Gud för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:26:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smam/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free